Vad är BMI och varför bör du inte bry dig?

BMI är lika vida använt som det är missförstått. Internet-experter bråkar om huruvida BMI ska användas men få verkar förstå att det inte är så svart-eller-vitt och att båda sidor oftast har fel.

Body Mass Index (BMI) är ett sätt att mäta övervikt och fetma, för att användas som hälsomarkörer. Vi vet att ett överskott på kroppsfett är kopplat till fallande hälsa men BMI tar inte någon som helst hänsyn till fett.

Kroppsfett är svårt att mäta. Istället fokuserar BMI på en proxy som är enklare att mäta – din vikt i relation till din höjd. Det är snabbt och effektivt och faktiskt ett riktigt vasst verktyg för sitt ändamål!

Det ändamålet, däremot, inkluderar inte vanliga fitness-intresserade, som dig och mig.

För oss är det praktiskt taget värdelöst.

Låt oss först titta på vad BMI är, innan vi går vidare till att titta på vad det kan (och bör, eller inte) användas till.

Formelns för att beräkna Body Mass Index är väldig enkel. Du behöver din vikt i kilo och höjd i meter:

Vikt / Höjd^2

Om ditt resultat är under 18.5 så är du underviktig, mellan 18.5 och 25 normalviktig, mellan 25 och 30 överviktig, och över 30 så är du fet.

Hur enkelt är inte det?! Knappa in dina siffror och du får ett otvetydligt svar. Tänk om det ändå vore sant.

I mitt fall blir det 85 kg / 1.84 m^2 = 25.1. Yep, överviktig, trots att du troligen inte skulle hålla med om du såg mig. Och här ligger problemet för när man använder BMI på det här sättet.

Noll hänsyn tas till kroppssammansättning! Om jag lägger på mig femton kilo ren muskelmassa, betyder det att jag är fet? Eller om jag amputerar en arm, är jag då plötsligt underviktig?

Ett verktyg som placerar en kroppsbyggare på elitnivå i samma kategori som någon som inte kan böja sig ned för att knyta sina egna skor, bör tas med en stor nypa salt.

För många som inte tränar och lever ett vanligt liv kan BMI ge dig ett grovt estimat på var du befinner dig. Det blir dock snabbt irrelevant för någon som tränar hårt och helt värdelöst för någon med några års träning under bältet.

Så hur kommer det sig att vi fortfarande prata om BMI?

Eftersom det fortfarande är användbart. Under rätt omständigheter.

För att förstå hur, måste vi resa tillbaka i tiden ett par hundra år och lära oss om hur BMI kom till och dess ursprungliga syfte.

Adolphe Quetelet (1796-1874) var en belgisk matematiker, astronom, och statistiker. (Föreställ dig hans LinkedIn-profil.)

Han utvecklade det så kallade Quetelet Index år 1833, som ett verktyg för att spåra viktstatus i populationer.

Mer än hundra år senare, 1972, bytte Quetelet Index namn till Body Mass Index.

Användningen är docker densamma. Du tar en grupp med människor, knappar in deras höjd och vikt genom formeln ovan, räknar ut genomsnittet av resultatet, och använder sedan den siffran för att avgöra status på gruppen och jämför med andra grupper eller sig själv över tid.

Det låter dig, till exempel, jämföra kontorsarbetare på olika våningsplan och se ifall det skulle påverka deras kroppsvikt om man flyttade dem upp eller ned, med allt extra springande i trappor (jag är tveksam men det vore ett roligt experiment).

På gruppnivå, för forskare, är BMI ett användbart verktyg.

För tränande individer, däremot, är BMI alldeles för grovt och praktiskt taget värdelöst.

Nu när du vet varför du inte bör använda BMI för dig själv – vad ska du då använda istället?

Du kan tex använda dig av InBody-mätning, med den får du direkta och precisa mätningar utan osäkra uppskattningar och spekulationer.
 
 Du får full koll på vad som är fett, muskler, vätska och ditt viscerala fett (bukfett). Du ser också tydligt var på kroppen fettet och musklerna sitter.

Däremot, om ditt främsta intresse endast är att veta ifall du är överviktig eller fet så har du troligen redan allt du behöver: en spegel.

Det är en enkel process:

Det är allt. Du vet redan svaret. Inga coola verktyg behövs.

Alla har ju så klart sina egna referenser. Vad är överviktigt för dig kanske bara är en bekväm vinterklädnad för mig. Vad är tanigt för någon annan kanske är idealiskt för dig.

(Förutsatt att du inte lider av kroppsdysmorfi eller liknande sjukdom, i vilket fall du bör prata med en doktor och inte läsa om kroppssammansättning på Internet.)

Poängen är denna: du behöver inte ha någon annan som berättar vad du bör sträva efter. Du bestämmer själv vilken kropp du är nöjd med.

Om det är den du har, grattis! Om inte så går det att fixa.

Men viktigast av allt: låt inte någon annan bestämma åt dig.

Speciellt inte ett halvkasst verktyg från 1800-talet.

Ursprungligen publicerat på Athlegan.com.

Med InBody-mätning får du omedelbara och exakta mätningar utan osäkra uppskattningar och spekulationer.